Adde Johansson om konståkning, karriären och framtiden

Edit

Matchdax pratar med Adde på hans fotbollslediga onsdag då han ägnar sig åt barnskjutsning.

– Jag gör allt möjligt, tänkte jag säga. Inget speciellt, just nu körde jag min dotter till konståkningen som hon håller på med.

Konståkning, vad tycker du om det?

– Det är nånting nytt för min del. Det är mamman, min fru, som introducerar det.

Du funderar inte på att sadla om då?

– Hahaha, nej, jag är för ograciös.

Vad säger du om er match senast, 2-1-seger borta mot Kalmar i måndags?

– Stark seger. Jag tycker inte det var nån höjdarmatch för våran del, men det är en svår bortamtch och jag tyckte det positiva var att vi inte spelade så jättebra och ändå fick alla tre poängen, det visar att vi ändå är vassa och har lite kvalité.

Djurgården ligger på sjunde plats med 42 poäng efter 28 omgångar av Allsvenskan 2013.

– Ja, det har varit väldigt, väldigt blandat. Vad ska man säga, med den starten vi hade har vi gjort det fantastiskt bra och klättrat upp i tabellen och just nu är vi väl Sveriges bästa lag om man ser till dom sista två månaderna poängmässigt. Det är egentligen bara synd att vi hade en sån start, för hade vi haft en normal start hade vi varit med i toppen och slagits om medaljer. Samtidigt ska vi vara nöjda över att vi ryckt upp oss för det var kalabalik i våras.

Vad tycker du om din personliga prestation den här säsongen då?

– Det har också varit lite blandat, tycker jag. Jag började lite dåligt, sen i slutet av våren och början på sommaren hade jag en bra period, sen hade jag väl en liten svacka igen tyckte jag i augusti månad, men sen har jag ryckt upp mig igen.

Du har gjort 4 mål, 2 assist och fått 6 varningar på 25 matcher i Allsvenskan i år, vad säger du om dom siffrorna?

– Jooo, att jag skulle göra färre poäng var väl logiskt med tanke på att jag är betydligt längre ner i banan än förut när jag spelade som nummer 10 i Djurgår'n. Ändå är jag där och pillar in lite mål och lite poäng, förr snittade jag 10-12 mål, men att nå hit är väl helt okej med tanke på att jag spelar lite mer defensivt än förut.

Ni har ändrat ganska mycket på mittfältet under säsongen, hur känner du att det har påverkat din roll och prestation?

– Nej, det har egentligen inte påverkat nånting. Vi har haft, eller vi har, ganska många duktiga spelare. Det som varit är att jag och "Dan", Daniel Amartey, spelade ganska mycket, sen så har han visat att han också kan spela som mittback och gjorde det väldigt, väldigt bra, så då har det varit jag och Chibsah eller Tibbling. Det är lite olika spelare att spela med, Dan har varit väldigt bra när han spelade innermittfältare, Tibbe är lite mer bollspelare och Chibsah är lite mer fysisk av sig.

Johansson har gjort 194 allsvenska matcher nu, 29 matcher i England och 162 matcher i Danmark, dessutom 16 landskamper för Sverige. 
Hur ser du på din karriär hittills?

– Tiden i Djurgår'n i början på 2000-talet var fantastisk för min del. Dubbla SM-guld och cupguld, en fanstastisk tid där vi dominerade svensk fotboll och hade jättespännande spelare i laget. Det var fantastiskt.

– Sen var englandstrippen också en jättestor erfarenhet, det var en riktig höjdpunkt det också, måste jag säga. När man väl spelade i Premier League och fick spela dom här stora matcherna, det var fantastiskt utvecklande.

– Och i Danmark fick jag vinna guld och spela nån cupfinal och fick prova på Champions League-fotboll och Europa League-fotboll. Jag har fått prova på ganska mycket, är ändå nöjd med det jag åstadkommit.

Vad är du bättre på nu än du var under din förra sejour i Djurgården?

– Bättre på att bygga upp vårt anfallsspel, så att säga vara med i uppbyggnadsfasen, är jag bättre på. Spelförståelsen tycker jag alltid har varit bra, men det har blivit något bättre. Det är klart att erfarenhet kan du inte köpa, det är nåt du får med åren, så att säga. Jag är väl en än mer klokare fotbollsspelare nu, säger Andreas.

Och vad är du sämre på nu?

– Klart, om man ska jämföra var jag mer explosiv och var med i vår anfallsbox mer och tog fler maxlöp. Är det nåt man tappar så är det väl snabbheten, man blir iallafall inte snabbare, även om man kan försöka bibehålla snabbheten. Jag gör väl inte lika mycket sprints.

Vi var inne på det förut, men när du ser tillbaka på guldåren i början av 2000-talet då du var med i det Djurgården som dominerade svensk fotboll, vad är det för bilder som dyker upp i din skalle då?

– Ja, men det var bara så fantastiskt, var det. Det var så många duktiga spelare, inte bara duktiga fotbollsmässigt utan hungriga vinnarskallar. Vi var just då ledande i svensk fotboll och det var liksom otroligt drag kring Djurgår'n på alla sätt och vis. Det var kul att liksom vara med på den resan där. Jag var ju med redan från Superettan med Djurgår'n, var med under fem år. Att vinna Superettan till att vinna två SM-guld, det var en rätt kul resa man fick vara med på.

Vilka människor har du att tacka för att du tagit dig dit där du är idag?

– Jag tackar framför allt Super-Bo, Bosse Andersson som låg på och verkligen ville ha mig till Djurgår'n. Jag var i AIK då och var egentligen inte så sugen på att gå från Allsvenskan till Superettan. Han var den största orsaken till att jag kom till klubben genom det han presenterade, så han övertalade mig att gå till Djurgår'n och det är jag tacksam för. Så Super-Bo är en viktig kille. Sen växte man av att vi hade många starka spelarkaraktärer som Kim, Dorsin, Mackan Karlsson. Klart Snuffe och Zoran passade också in som två duktiga tränare till den gruppen vi hade, säger Andreas Johansson.

Har du kontakt med nån från den tiden nu?

– Nja, det är väl lite dåligt. Det kommer och går spelare och tränare lite väl mycket och där är man dålig på att hålla kontakten. Nä, jag kan inte säga att det är nån större kontakt.

Men du har ingen vän alls alltså, som du fått genom fotbollen och tagit med dig genom åren?

– Jo, Markus Karlsson är en som jag har.

Har du nån kontakt med Zoran då, han hyllade ju dig väldigt mycket?

– Nää, det är länge sen jag träffade Zoran nu, men jag vet att han håller till mycket ute på Lidingö.

– Zoran gillade jag väldigt mycket. Han var lite ny i svensk fotboll, han var väldigt utländsk i sitt sätt att vara och jag tyckte det var jävligt kul för han höll på att provocera mycket och var typiskt osvensk, som jag gillade mycket. Sen hade han Snuffe och dom kompletterade varann väldigt bra. Han var inspirerande att ha som tränare.

Läsarfråga: Vill du helst glömma din tid i AIK?

– Näää, absolut inte, historien som har varit den vill jag inte ändra på. Det är den som har gjort mig till den personen som jag är, så att säga. Jag har ingenting som jag vill ändra på i min historia.

Vad har du för ambitioner och mål med din karriär i framtiden?

– Klart att just nu har vi två matcher kvar här och jag tycker det var väldigt synd att vi inte fick vinna cupen i år, vi gjorde det väldigt bra och föll på målsnöret, det var lite bittert. Vi ska ändå vara stolta att vi ryckt upp oss ur bottenträsket, vi vet hur mörkt det var där i våras. Vi har gjort det bra, den här spelartruppen. Vi ska bygga vidare på det här, jag har ett år kvar.

Du tänker inte längre fram än så, du vet inte hur det blir om ett år när kontraktet går ut?

– Nej, så är det ju när jag är i den åldern jag är, jag är 35 år. Jag tar verkligen ett år i taget, det är svårt att planera längre än så. Jag lever här och nu med fotbollen och med Djurgår'n, säger Adde Johansson till Matchdax.

Följ oss på Facebook här: http://www.facebook.com/Matchdax 
Och Twitter här: www.twitter.com/matchdax

Calle Abrahamsson
Matchdax