Emil Wahlström vill vidare: "Man är ute efter äventyret"

Häcken ligger på 11:e plats med 32 poäng efter 26 omgångar och är fjärran från det topplag som charmchockade svenska fotbollsälskare ifjol.

– Nu dom sista matcherna tycker jag vi har gjort det riktigt bra och tagit ganska mycket poäng. Innan dess hade vi väl en svacka och vad det beror på är svårt att säga.

– Vi tappade ganska mycket spelare inför den här säsongen. Vi hade en väldigt bred trupp, även om vi fick behålla många kvalitetspelare och fick in Moestafa tycker jag vi tappade många viktiga spelare som var viktiga för gruppen. Bland annat Henriksson, Elvby, Drugge, Forssell. Rutinen i gruppen var viktig att ha, speciellt när det går lite sämre. Just när det går dåligt kanske man måste plocka fram andra egenskaper, rutinen och att vara starka som grupp, där har vi lite att jobba med inför nästa säsong. Däremot har vi kvalitet i vår trupp, det är det nog ingen som tvivlar på.

Vad är du mest överraskad över, att det gick så bra ifjol eller att det går så dåligt i år?

– Där är nog en större överraskning att det går sämre i år. Men sen när det rullar på och man har självförtroende, som ifjol, då får man dom här vinsterna med sig när det står och väger. Då får man tre-fyra-fem vinster i rad, då är man snabbt med uppe i toppen. Det är bara att kolla i år, förlorar du ett par matcher så är du avhängd i toppen. Förra året var Waris så extremt bra, men nu har vi fått Moestafa som jag tycker är lika bra som Waris, men nu är det nya spelare som ska spela ihop sig. Waris hade varit i Häcken fyra år innan han verkligen slog igenom.

Vad tycker du om din personliga prestation den här säsongen då?

– Första halvan var jag inte alls nöjd med vad jag presterade och hade ganska mycket bekymmer så jag kunde inte träna till hundra procent. Jag hade lite problem med ljumskar och baksida höfter. Jag kände att jag aldrig kom in i tempot och det blev väldigt ryckigt. Under andra halvan nu känns det mycket bättre, jag har kunnat träna och spela nästan varje match. Jag är nöjd och känner mig bekväm i matchandet och min fysiska status. Just nu känns det bra.

Du har gjort 65 allsvenska matcher nu, ett 20-tal matcher i Superettan och representerat Sverige på ungdomsnivå. Hur ser du på din karriär hittills?

– Jag har haft en del oturliga skador får man väl säga, bland annat dom två senaste säsongerna där jag tänjt ut ett ledband i knät och varit borta halva säsongen dom två senaste åren. Hade inte det skett är det möjligt att man varit ännu längre, men det är klart att det går inte att springa runt och tänka på vad som hänt om det gått annorlunda. Så just nu är jag nöjd med att spela och träna på. Sen i framtiden, alla tycker väl det är kul att testa något nytt. Man har mött dom flesta lag och spelare i Allsvenskan, i framtiden är det klart det är kul att testa något annat också.

Vilka människor har du att tacka för att du tagit dig dit där du är idag?

– Såklart familjen, morsan och farsan och brorsan har alltid, vad det än har varit, alltid ställt upp. Man har inte kunnat begära mer alltså, man har säkert varit väldigt bortskämd men det har säkert gjort att man kommit dit man är.

– Sen när jag växte upp i Backa var vi en väldigt stark grupp, 87:orna. Många kom till Häcken, så tiden i Backa gav mycket, från jag började och var sex-sju år till jag fyllde 15. Tränare och spelare i Backa har format den man är som spelare. Grunden är där man kommer ifrån, där man växer upp med familj och vänner. Sen när man är A-lagsspleare handlar det mest om att slipa på detaljer och vara i bra form och bygga på muskler och kondition.

– Vi hade ett väldigt bra lag, vi spelade i Pojkallsvenskan med Backa-laget. Jag tror vi kom tvåa i Pojkallsvenskan i serien och gick till slutspel och det har aldrig hänt i Backa innan så vi var nog det bästa laget Backa haft någonsin. Vi var fem-sex gubbar som gick direkt från Backa till Juniorallsvenskan med Häcken. Med Häcken vann vi ju Juniorallsvenskan-serien, slutspelet, DM, SM, Gothia.

Är det nån mer från det Backa-laget som spelar i Allsvenskan nu?

– Tom Söderberg som spelar i Elfsborg nu var i Backa ett tag, men gick tidigare till Häcken, annars är det nog ingen. Varför just jag tagit mig hit är svårt att säga.

Att vinna Gothia är stort, kan det mäta sig även med framgångar som senior?

– Det är inte mycket som slår det, att vinna Gothia. Den känslan är hur grym som helst när man är 18-19 år där. Att spela med dom man alltid spelat med, sina kompisar, jag tycker verkligen det går att jämföra, personligt liksom.

Hur känns det när spelare lämnar Häcken för andra lag inom Sverige, som Tom Söderberg och Daniel Larsson?

– Man är så van vid det. Det enda tråkiga är ju att man inte får umgås med dom varje dag. Även Erik Friberg som spelar i Malmö nu, vi är väldigt nära kompisar. Så det är mer det som är tråkigt. Sen förstår man att dom försvinner iväg. Även Josef som jag var nära med, som försvann till Öster nu inför säsongen. Sen personligt är det väldigt tråkigt, man tränar varje dag, sen försvinner dom man umgås mest med iväg. Det är väldigt, väldigt tråkigt, men sån är fotbollen. Man har spelat med så många spelare, man vet att det kommer nya hela tiden.

Vad har du för ambitioner och mål med din karriär i framtiden?

– Just nu är det ju att avsluta denna säsongen bra bara. Sen hade det varit roligt att spela utomlands. Sen är det inte säkert man kommer utomlands för att spela i bästa lagen och ligorna, men just äventyret att bo nån annanstans med familjen och spela i nåt annat land, nån annan sorts fotboll. Det är väl det, när man kommit till den här åldern, jag har bott i Göteborg hela mitt liv och vill testa nåt annat. Det är väl mer det äventyret isåfall som man är ute efter.

Följ oss på Facebook här: http://www.facebook.com/Matchdax 
Och Twitter här: www.twitter.com/matchdax

Calle Abrahamsson
Matchdax