Krönika: Bilderna av Malmö FF:s galenskap ska rulla i evighet

Edit

Vad hände igår egentligen? Nej, jag har inte vaknat upp efter en urspårad krogrunda, med huvudet tyngt av värk och minnen spårlöst försvunna på grund av alltför onyktert tillstånd – som ju frågan så ofta föreslår. Men inte denna gång. Jag vill bara försäkra mig om att ni upplevde samma sak som jag igår.

För visst var det så att Malmö FF gick från ett allsvenskt maskineri – sånt som slår IFK Norrköping med 3-0, bara några dagar innan årets viktigaste match – till en samling individer som helt tappat fattningen? För ni såg väl också Magnus Eriksson slå till med ett drömskott i världsklass, som man i sansat tillstånd inte ens väljer att avlossa? Och när Markus Rosenberg avstod från att skjuta då målet var tomt, och i stället promenerade med bollen in i nät, såg ni det? Gud, det hoppas jag verkligen. Han är förresten skyldig mig en pacemaker efter det.

Så vad hände igår – egentligen? Premisserna minns jag utan och innan; Malmö FF skulle möta den österrikiska giganten Red Bull Salzburg med en Champions League-plats i potten. Trots förlust i första mötet skulle det räcka med 1-0 till MFF för att säkra avancemanget. Så långt var jag med. Skånelaget fick en perfekt start då Rosenberg stänkte in bollen från elva meter, det var heller inget utöver det vanliga, även om det var anmärkningsvärt.
    Sen blev de, av någon anledning, galna. De blev genier.

Åge Hareide blev något slags ”mastermind”, då han anpassade sin strategi efter MFF:s smakstart och förmedlade en felfri taktik ut på planen för att behålla ledningen. Hela försvarslinjen klev fram som individer, tog genomgående rätt beslut och höll Salzburgs fruktade anfallare på avstånd. På offensiv planhalva överträffade den ena ljusblåa spelaren den andra. Det var en sån match där man efteråt undrar om man varit ensam om att uppleva den på samma sätt. Men jag vet att den var lika vrickad för alla, en extraordinär match som många, med mig, kommer att bära med sig länge – MFF-supporter eller inte.

Därför vill jag inte ens tänka på vad som komma skall. Inte än, även om jag vet. Malmö FF i Champions League, för första gången någonsin, för första gången på 14 år för en svensk klubb. Det känns på något sätt för stort för att greppa. Vad detta innebär för Skåneklubbens, Allsvenskans och svensk fotbolls framtid är det många som spekulerar i redan nu, utan att egentligen veta, annat än att det är oerhört positivt. Jag uppmanar alla dem att i stället tänka tillbaka till gårkvällen, matcher av sånt slag förekommer alldeles för sällan för annat.

I mitt huvud kommer i varje fall bilderna av lobbskott som dimper ner i bortre gaveln, frånsprungna och grundlurade österrikare, rulla i lång tid framöver. Ljudet av en storslagen hemmapublik, om än avskalat i TV-form, kommer att göra sig påmint varje gång. Sagolika bilder.
   Jag ser ingen anledning till att de någonsin ska behöva upphöra.

David Carlsson
Matchdax