Matchdax möter "Henke" Larsson

Edit

Landskrona BoIS ligger efter 15 omgångar på en 14e plats i tabellen, men ni har endast 8 poäng upp till kvalplats i en mycket jämn serie. Vad är målet med andra halvan av säsongen?
– Målet är att bli stabilare, vilket vi inte har varit hittills. I sex av de sju senaste matcherna har vi varit det, men nu senast (förlust 1-5 mot Falkenberg) så fick vi en ”backlash”. Att bli jämnare och på så sätt kunna ta fler poäng är det huvudsakliga målet.

Känner du att du får fram ditt budskap och dina idéer till spelarna, eller kan det vara frustrerande att förmedla dina tankar ibland?
– Jag hoppas de förstår vad jag vill uppnå. Men det är min uppgift att se till att de gör det. Olika spelare uppfattar saker på olika sätt och man måste hitta verktygen för att få alla att förstå. Nästan alla i truppen vet vilken idé vi har och hur jag vill att vi ska spela.

Var det svårt att byta mentalitet från spelare i ett omklädningsrum till rollen som samordnare, eller blev övergången från utövare till ledare naturlig i takt med all rutin du fick?
– Det är som du säger. Man gick från att inte bry sig till att bry sig mer och mer om allt runt omkring när man blev mer rutinerad. Det började under de sista åren i Celtic och blev ännu tydligare under tiden i Barcelona. När man sen kom hem till Helsingborg så var man helt plötsligt en ”ledare”. Det är helt klart annorlunda men det var egentligen inga problem att anpassa sig.

Från att ha varit en världsstjärna på de största arenorna, i de största klubbarna och med alla framgångar du haft, till att föra en relativt anonym tillvaro som tränare i superettan hemma i Skåne - har du längtat efter det här eller kan du känna en viss tomhet ibland?
– Har man varit på de största arenorna vill man tillbaka dit, men man måste ju börja någonstans. Nu har jag förtroendet att jobba med Landskrona BoIS och det är en klubb med en rik historia och en stor fotbollskultur. Jag gillar att vara där nu men det är klart att jag siktar högre, så är det. Tomhet känner jag däremot inte alls. Att som spelare flytta hem till HIF i allsvenskan efter att ha spelat på de stora arenorna innebär ju också en relativt anonym tillvaro så jag hade tid att vänja mig.

Av alla stora tränarnamn som du jobbat med, finns det någon som fungerar lite som en mentor idag, var det rentav någon av dem som rekommenderade att du skulle börja coacha?
– Nja, det finns ingen mentor på det sättet men jag ringer nästan alla lite då och då, förutom ett par som jag inte har kontakt med. Jag vet att jag bara behöver lyfta luren om det skulle vara någonting, men samtidigt är detta någonting man vill göra på egen hand. Jag har ett bra team med mig här, så jag behöver inte lyfta den där luren allt för ofta.

Dina gamla lagkompisar Neil Lennon, Alan Thompson och Johan Mjällby från Celtic är också nykläckta tränare, om än med en ofantligt mycket större press på sig med tanke på klubbens storlek. Hur mycket kontakt har ni fyra?
– Vi pratar en del, Johan och jag framförallt. Men jag har bra kontakt med Lennon och Thompson också. Det blir att man bollar lite idéer då och då.

Vad betyder Celtic för dig idag, med lite distans till din tid där?
– Det var ju där jag gjorde mig mitt namn. Det var där folket fick se Henrik Larsson växa fram som fotbollsspelare. Det är utan tvekan den viktigaste tiden av min karriär.

Hur ser du på svensk klubbfotbolls framtid, kan vi komma närmre de stora ligorna på sikt?
– Det går inte att se bortom den ekonomiska aspekten, vi är bara ett land som skickar ut spelare. Vi är ett land som förlorar de bästa spelarna till Danmark och Norge så vi får nöja oss med att se oss som ett ”farmarland” helt enkelt. Och jag ser ingen ändring så länge det inte blir ändringar på skattesidan. Det är tyvärr så, inte bara de bästa och näst bästa försvinner, utan även de tredje och fjärde bästa spelarna har chansen att sticka, och då blir det väldigt svårt att bibehålla någon slags kvalitet. Jag förstår spelarna som har chansen att tjäna stora pengar någon annanstans. Det är klart att de försvinner då.

Hur ser resten av din sommar ut, unnar du dig själv lite ledigt?
– Nu har jag haft lite ledigt ett tag så nu blir det inte så mycket mer, utan nu kör vi på här bara...

/Nicholas Bonde

foto: Bildbyrån