Recension av boken "Vad som än står"

Det var med skräckblandad nyfikenhet jag slog upp boken Vad som än står skriven av journalisten Cyril Hellman och illustrerad av serietecknaren Peter Bergting

Det jag var rädd för var om jag kunde läsa boken nyanserat. Jag har nämligen en väldigt fördomsfull bild av huliganvärlden. I min värld är det ett gäng mentala kalhyggen som är helt puckade i huvudet, eller ska jag säga att det var min bild innan jag läste boken.

Nu har jag fått en annan bild en annan insikt av hulliganvåldet och deras värld.
Bokens första mening: Jag är inte dum i huvudet.

 När jag läste den kände jag mig dum rätt i huvudet som dömt så hårt.

Boken tar läsaren ut på ett liv fullt av alkohol, droger, sexuella erövringar, box och hat. Ett liv som inte många kan förstå att man vill leva. Att ständigt vara rädd över att bli påhoppad. Visst kan jag förstå att man tänker att de får skylla sig själva och att dom valt att leva så. Men ett citat i boken fick mig att tänka till:
Att sedan gå in i fighten och vinna är som en orgasm bara att känslan sitter kvar i flera dagar efteråt. i en vecka går man på rosa moln.

Om det är så här så kan jag på något sätt förstå hur de tänker.

Vad som än står är inte bara en bok med en massa våld, utan även en bok om relationer. Framför allt hur stark gemenskap de har till varandra, en gemenskap lika stark som en familj. Det skapar problem i relationer utanför ”familjen” för att de val de gör.

Vill du får en inblick i en värld som i alla fall för mig var främmande, kan jag starkt rekommendera dig att läsa Vad som än står. Cyril Hellman anvnäder ett naket sätt att beskriva deras verklighet, deras liv och Peter Bergtings illustationer gör att man får ett djupare perspektiv.

Suz Wilén