Stor intervju med Nanne om CL-drömmen och livets alla färger

Vad har du gjort under uppehållet? Du var på utlandssemester i december, var det bara en nöjesresa eller var det en scoutingresa?

– Jag har varit hemma, utom två veckor då jag var i Brasilien, åkte dit i slutet av november. Jag var där och tittade på en spelare, men vi tog Romario istället.

Du har varit tränare i över tio år i Kalmar FF, hur motiverar du dig till att fortsätta i samma klubb?

– Elfte året går jag in på nu. Så länge det finns en stor utveckling i den här föreningen, med tanke på arenabygget och annat, är det givande. Sen lever ju jag efter kaizenbegreppet, ständig utveckling.

Vad är kaizenbegreppet?

– Det kom från den japanska bilindustrin en gång i  tiden, det betyder ständig förbättring. Det försöker jag använda i det egna livet också, att hela tiden utveckla mig själv genom att gå på kurser väldigt mycket utanför fotbollen.

Hur ser du på möjligheten att ta ett nytt SM-guld med Kalmar?

– Det byggs ju upp ett helt nytt lag, det försvann väldigt många spelare 2009 och 2010 här. Det är inte omöjligt, men det lär dröja några år.

Kan du beskriva din taktiska grundfilosofi så tydligt som möjligt?

– Jag har använt många spelsystem under min tid här, men en grund har alltid funnits med en fyrbacklinje. Sen har det växlat framför där beroende på vilka spelartyper vi haft, det måste du vara beredd på i en förening som Kalmar FF där du inte kan köpa spelare till vissa positioner hela tiden. Jag vill gärna ha väldigt mycket rättvända spelare.

Du uttalade dig tidigt om tendensen att lag spelar utan någon klassisk forward längst fram, det har infriats alltmer på senare tid. Vad ser du nu som verkar bli nästa stora taktiska förändring som kommer genomsyra den framtida fotbollen?

– För många herrans år sen när jag var i Brasilien sa den gamle VM-tränaren Zagallo att det kommer inte dröja mer än tio år innan lag spelar utan någon klassisk forward och så är det ju redan nu. Kompaktheten kommer tillbaka, med väldigt korta avstånd mellan backlinje och mittfält. Framtidens spel är det vi ser redan nu, spel med högre kanter, internationellt spelar man redan så men inte i Sverige.

Du har fått en gata uppkallad efter dig i Kalmar, hur känns det att ha en gata med sitt namn på?

– Jag tror inte jag kommer förstå det förrän efter karriären. Man brukar få det efter man är död, jag tror inte jag fattat än hur stort det är, men det kanske är bäst så. Det är såklart väldigt stort.

Du är själv före detta allsvensk spelare, hur påverkar den bakgrunden dig som tränare?

– Ja, jag spelade lite matcher i Halmstad och Kalmar. Jag vet inte hur mycket det påverkar egentligen. Det är väl en kombination av att jag vet hur tankegångarna är i elitfotoll för en spelare, men också att jag hade både Roy Hodgson och Bosse Johansson som tränare. Det är två tränare med olika filosofier, men både är väldigt skickliga.

Vad var det för skillnad på dom?

– Roy var väl den bäste plantränaren vi haft i Sverige, väldigt duktig på att organisera. Bosse var väldigt skicklig, han var väl den första att införa mental träning, han kallade det tankestyrning på den tiden. Han var skickligt på att få ut, av var och en spelare, deras inneboende krut.

Vad hade du för position när du själv spelade?

– Jag började som mittfältare och slutade min karriär som mittback.

Hur påverkar dina individuella kompetenser som spelare din förmåga att utveckla dina spelares egenskaper idag?

– Det där är en svår fråga, så jäkla stor fråga. Alltså, idag handlar väldigt mycket om att skapa förståelse för helheten mer. Vi lever i ett individualiserat infosamhälle. Den stora utmaningen idag är att lära spelare klara av konkurrens och att ha tålamod, vilken är en stor utmaning för dom. Men man måste också förmedla den taktiska spelförståelsen, där finns mest att vinna idag, genom att förstå helheten.

Stämmer det att Manchester City ville ha dig i början av 80-talet?

– Ja, det var en fantastisk resa, men det föll på att jag inte fick arbetstillstånd. Sverige var inte med i EG, som det hette på den tiden. Det var därför Robert Prytz kom att hamna i Skottland.

Tänker du på det när du ser City på tv nu, att du kunde ha spelat där?

– Förstå gången jag såg Tipsextra efter det så tänkte jag att det hade varit kul att vara med.

Jag var inne på din hemsida och hörde dina åsikter där. Du säger att spelare inte ska fokusera på om dom är med i startelvan eller ej utan istället fokusera på ständig och oupphärlig förbättring. Det låter fint, men det låter som en utopi att få proffs att leva efter den filosofin, lyckas du få dom att tänka så?

– Jag tror att om tio år är det självklart att varje spelare har en mental tränare också. Man lägger inte mycket tid på att träna det ovanför axlarna, det kanske är där vi som människor har mest att hämta.

Varför är det så viktigt?

– För att klara av vara långsiktig, ha rätt tankar. Vi fastnar i att det alltid är någon annans fel när vi inte lyckas.

Hur får du spelarna att inse detta?

– Alltså, som jag sa, om tio år är det självklart. Men det tar tid innan det tränger igenom, det kommer vara en reaktion på att det är så kortsiktigt tänkande idag. Man behöver barriärbrytare som lyckas. Vi har haft några spelare som fått jobba lite speciellt med mental träning, bland annat Abiola Dauda och han har haft bra utveckling under säsongen. Kruxet med oss människor är att lyckas leva inifrån och ut, inte utifrån och in.

Du pratar om att nyckeln till att sprida positiv energi handlar om hur mycket man älskar sig själv, hur mycket älskar du dig själv?

– För det mesta mycket, det betyder att jag har lättare att se det goda hos andra människor.

Du säger att en bra metod för att vara positiv och kärleksfull är att börja varje dag med att försätta sig själv i positiva tankebanor, gör du det själv?

– Första timmen varje dag utnyttjar jag till att läsa och jobba med visualisering, framför allt dom två sakerna.

Hur jobbar du med visualisering?

– Einstein sa att definitionen på idioti är att fortsätta göra samma sak hela tiden. Vi gör så enormt mycket automatiserat, om du börjar dagen positivt blir du mer motståndskraftig mot negativiteten under dagen. Det där hittade jag i en bok, "Munken som sålde sin ferrari".

Är det ungefär som yoga eller?

– Nej, det är inte yoga. Man ska se sig själv göra det med glädje, samma princip som för slalomåkare, att memorera din dag. Man ska sluta ögonen och vara i avslappnat tillstånd, man kan lyssna på musik om man vill.

Hur har du fått dessa insikter du har?

– Dom har nog kommit på resans gång. Det började med att jag intresserade mig för mental träning, sen har det gått över till mer bredare perspektiv.

Hur påverkar din livsinställning din inställning till fotbollen?

– Att jag har nog lite mer distans idag än när började med det här jobbet, och det har jag nytta av. Det blir inte så svartvitt, du är aldrig så bra eller så dålig som det skrivs, du vet att du är nånstans mittemellan.

Det spekuleras ibland i att fotbollsspelare är korkade, att dom bara spelar tv-spel och aldrig läser böcker, vad har du för uppfattning om den saken?

– Som inom alla andra yrkesområden finns så enormt stor spridning, det är bara en myt.

Hur mycket böcker läser du?

– Jag läser varje dag, hur mycket det blir vet jag inte men det är väldigt många på ett år. Det är en livsstil, jag tror det ger enormt mycket.

Vilken är den bästa bok du läst?

– "Munken som sålde sin ferrari", som jag sa förut, den är väldigt bra. Den kan jag rekommendera.

Du verkar se allvarsamt på livet och ta din livstid på stort allvar, kan du inte känna att du skulle vilja göra något viktigare med dina dagar, kan inte fotbollen kännas för trivial?

– Hehe, ja det beror på hur du ser det. Du gläder ju väldigt mycket människor, att ha ett allsvenskt lag i den här regionen och ha haft det i tio år, det har inte funnits tidigare. Det handlar också om att slappna av och det är mycket glädje för människor. I livet är det viktigt också att det lekfulla finns, fotbollen står ju för det. Vi har inte kommit till jorden bara för att vara allvarliga.

Men finns det inte viktigare saker att göra?

– Det kan säkert finnas, men det handlar också om vilka gåvor du har med dig. Det brukar sluta med att det som avgör är hur mycket du gör för andra människor, och det kan man göra oavsett om man är biståndsarbetare eller fotbollstränare.

Vi hade en nyårsenkät där fotbollsprofiler fick lämna hälsningar och en spelare kritiserade den unga zlatangenerationen för att snacka för mycket och ha en attityd som inte motsvarar deras prestationer på planen, har du märkt en sådan utveckling under din tid som tränare?

– Tålamodet är kortare och då finns risken också att man har en falsk självbild, man tycker att man är lite bättre än vad man är. Det är en del av informationssamhället. Det krävs lite andra pedagogiska verktyg för att få ihop helheten.

– För vår del jobbar vi mer med att ha större tydlighet, hur man jobbar i olika positioner, det är inte lika självklart som för tio år sen. Det har med den här samhällsutvecklingen att göra, individualiteten.

Jag vet inte om du hört det, men Kristoffer Fagercrantz pratade i media i höstas om att din ledarstil inte passade honom eftersom du var så inåtvänd. Du hade bara pratat med honom mellan fem och tio minuter totalt på hans ett och ett halvt år i klubben, stämmer det att du inte pratar mer än så med dina spelare?

– Vi har haft en konkurrenssituation som varit väldig tuff och Kristoffer hamnade utanför laget, och hade säkert behövt mer samtal. Men vi har haft en organisation så att assisterande pratar med dom som är utanför laget och jag koncentrerar mig på dom som ska spela. Jag upplever inte att vi pratat så lite, det är klart vi har pratat mer än så. Han kanske hade behövt mer tid ändå, men det är svårt, säger Nanne till Matchdax.

Hur du kommunicerar med spelarna, har det med din personlighet att göra eller är det ett medvetet val du gjort, att du vill hålla en distans?

– Det är nog en kombination av båda två. Det kommer ju givetvis tankar hos mig när det kommer upp situationer, när man blir kritiserad för det. Det finns ju spelare som behöver mer samtal, det är viktigt att hela tiden fundera över hur man ska komma åt detta.

Hur mycket fotboll ser du på tv?

– Ganska mycket. Vad jag kan se beror på hur vi själva spelar, utanför säsong är det mer och mer internationellt. Men i allsvenskan ser man ju, på fyra matchdagar, fyra eller fem matcher. För mig är det intressant och viktigt. Internationellt utanför säsong, lördag-söndag, tittar jag på fyra matcher iallafall. Sen är det ju Champions League mitt i veckan, det är ett sätt att hålla sig ajour tycker jag.

Vilka lag och tränare inspireras du av ute i Europa?

– Inte tränare, kan jag inte säga, utan mer lag och ligor. Just nu är det den tyska ligan som har den bästa fotbollen, det bästa djupledsspelet. Dortmund och Bayern München.

Vad har du för mål och drömmar med din tränarkarriär på lång sikt?

– Ja, jag tar ett år i taget. Jag har inte några drömmar, så, längre. Vi får se, jag har ett år kvar på det här kontraktet, sen får det växa fram här under säsongen.

Hur känns det nu då?

– Nu känns det bra, så är det alltid innan en säsong. Nu har vi så fantastiskt gynnsam väderlek inför försäsongen.

Du har inga drömmar nu, vad hade du för drömmar tidigare då?

– Jag hade en dröm att få leda ett lag i Champions League och det fick jag. Sen vill jag hjälpa mäniskor, det är därför jag är ute och förläser, sår små frön.

Är det inom idrotten du föreläser eller för allmänheten?

– Det är inom idrotten och inom näringslivet.

Sista frågan, ditt smeknamn Nanne, hur uppkom det egentligen?

– Jadu, det är mycket enkelt. Jag har inte mycket emot mina föräldrar, men hur man kan döpa sin son till Kurt-Arne, ett dubbelnamn, det fattar jag inte, men det gjorde man på 50-talet. Först sa jag Nane och sen blev det Nanne, så det är mycket enkelt.

Intervjun avslutas. Men efter 45 minuter ringer Nanne upp.

– Först vill jag tacka för en bra och trevlig intervju. Sen vill jag säga att du väckte en fråga inom mig när du frågade om drömmar. Jag drömmer om att få återuppleva Champions League.

Tänker du med Kalmar då eller med något annat lag i framtiden?

– Det har jag inte funderat på. Men jag skulle vilja uppleva Champions League igen.

Vad tror du det beror på att inget lag varit där sedan Helsingborg?

– Det är ju ekonomin, men det har blivit lite enklare nu sen dom gjorde om reglerna och man inte kan möta lag som Inter som vi gjorde då i kvalet. Nålsögat har blivit lite större, säger Nanne drömskt innan intervjun får sitt definitiva slut.

Calle Abrahamsson
Matchdax