Västbloggen: "Halmstad älskar inte HBK"

Jag har i hela mitt liv följt bollklubben. Jag såg min första match så tidigt som vid sju års ålder, då farsan tog med mig och min bror till en match mot Öster på Örjans vall. Jag minns dock inte särskilt mycket av matchen, då jag främst fastnade för den nya omgivningen.

Jag kände direkt att det var något häftigt över att kalla sig för HBK:are, gå klädd i matchtröja med tillhörande keps och sedan skryta om det i plugget. Det var att vara ball. Jag fastnade nog för känslan av att alla gjorde något ihop. Vi gick klädda i samma kläder, hejade på samma lag, svor över domarens felaktiga beslut och åt brända, överblivna, varmkorvar i Kvasterian efter matchens slut. Det var en form av gemenskap, där jag som liten grabb kände mig hemma.

HBK hade varken den största eller bästa supporterskaran. De hade något mittemellan. Den var helt enkelt respekterad. Jag vet själv hur jag som liten grabb, stod framme vid staketet, tittade bort mot den inhägnade klackavdelningen på Västra stå och beundrade deras passion för klubben. De fanns alltid där. I vått och torrt. Och det fanns en stolthet att bära klubbens klarblå matchtröja.

Så är det även i dag. Det finns en tapper skara som följer laget. De är dock dessvärre 3000-5000 färre än för några år sedan. Jag tycker att det är oerhört tråkigt att så pass många människor slutat följa sitt lag på Örjans vall. Det är såklart deras val, vilket måste accepteras till fullo, men det är inte roligt för det. Jag sätter mig inte emot deras val, utan i stället flertalet Halmstadsbors tillika tidigare supportrars inställning att förlöjliga och vara skadeglada åt bollklubben. Det är nämligen något som sakta växt fram i staden under de senaste åren, vilket förstås är oerhört tråkigt.

Det blir varken publikmässigt eller sportsligt bättre av att människor talar illa om klubben. Det skapas i stället en barriär bland människor i staden mot att gå på matcher, vilket bidragit till en minskad stolthet över att dra på sig HBK-tröjan och att synas på Örjans Valll. Halmstadborna vill inte längre beblanda sig med klubben. De vill inte bära klubbens färger.

Jag är helt övertygad om att det finns massvis med människor i Halmstad som beundrar exempelvis Hammarbys supportrar, men samtidigt hånar de egna supportrarna. Det är en tråkig inställning. Om HBK någon gång ska närma sig Hammarby måste supportrarna sluta upp kring hemmamatcherna. Det är så man bygger en läktarkultur. Det är så man bygger en framtid. De leder nämligen i sin tur även till mer pengar, bättre sponsoravtal och i slutändan även bättre resultat.

Jag drömmer själv om att uppleva en ny storhetstid. Jag drömmer om en sommarstad med positiva tongångar om HBK, ett slutsålt Västra stå och en känsla av att det återigen är ballt att stå och gorma på Örjans vall. Det får nämligen aldrig, aldrig någonsin vara fult och illa.

Jag drömmer om en genuin känsla av att Halmstad återigen älskar HBK. Det gör inte staden i dag.

Sebastian Pearson

Fotnot: Jag vill som ovan nämnt tillägga att det finns ett par tusen aktiva människor som stöttar HBK på plats i dag, vilket är fantastiskt, men att det tyvärr finns en annan generell inställning till klubben i staden. Det är den inställningen som är felet.

HBK:s publiksnitt:
1995: 5105 (3)
1996: 4307 (7)
1997: 6736 (1)
1998: 5038 (4)
1999: 5252 (3)
2000: 6957 (1)
2001: 6672 (7)
2002: 6940 (6)
2003: 7506 (9)
2004: 9113 (2)
2005: 7124 (10)
2006: 6003 (11)
2007: 7360 (7)
2008: 6033 (8)
2009: 5012 (13)
2010: 4240 (12)
2011: 4240 (16
2012: 3375 (3)
2013: 4865 (14)
2014: 4652 (10)

LÄS MER FRÅN VÄSTBLOGGEN