Garcia om proffslivet: ”En dröm”

I januari i år blev det klart. Carlos Garcia lämnade Djurgården för att bli proffs i Juventus. Efter ett par månader i Turin känner han sig redan som hemma. Han bor på ett spelarhotell med många andra lovande Juve-spelare. Rumskompis är anfallslöftet Manuel Fischnaller, en av många spelare som Carlos redan har hunnit bli kompis med.
– Tanken när jag flyttade in på spelarhotellet var att komma in i det sociala livet. Och det har gått snabbt.

Att Carlos har en nicaraguansk pappa har betytt mycket för acklimatiseringen. Tack vare spanskan hem-ifrån och lite engelska kan han i de flesta fall göra sig förstådd.
– Kulturen i Italien passar mig också väldigt bra, den ligger ganska nära den nicaraguanska. Därför var det här inte ett sådant stort steg för mig. Det blev ingen kulturkrock som det kanske hade blivit för någon annan.
Vad är den största skillnaden jämfört med ditt liv i Sverige?
– Det är väldigt mycket rutiner här. Dagarna ser i stort sett likadana ut. Det är stor skillnad mot i Sverige. Man har mycket fritid, men då ska man göra sig i ordning för match eller träning. Allting kretsar kring fotbollen och alla snackar fotboll.
Den största skillnaden rent fotbollsmässigt är träningarnas uppbyggnad.
–  Det är mer teknikträning. Och man har lite lugnare träningar ibland där man filar på små detaljer. Det känns som att
i Sverige är det full fart och järnet hela tiden. Och mycket springa.
Carlos hade gått ett halvår på gymnasiet innan han flyttade till Italien. Nu fortsätter att han plugga på distans, samtidigt som han läser italienska. Till hösten ska han börja i en italiensk skola.
Studierna har alltid varit viktiga för den unge talangen. När han i slutet av högstadiet i fotbollsklassen på Engelbrektsskolan spelade med Djurgårdens a-lag skedde träningen till stor del dagtid och Carlos tvingades läsa ikapp på kvällarna.
– Jag fick hemstudier och mycket stöd. Jag kunde alltid kontakta lärarna och fick hjälp via mejl. Lärarna ställde alltid upp och jag lyckades få bra betyg.

Pär Johansson, profilansvarig på Engelbreksskolan, berättar att skolan försöker vara flexibel när det gäller elever som behöver lägga mycket energi på fotbollen.
– De som är med i stadslag och landslag får planera sina studier mycket mer och ta ett större ansvar.
Skolans fotbollsinriktning, som drivs i samarbete med Djurgården, har bara funnits i fem år. Trots det har tio elever redan varit med på en landslagssamling.
– Det är jätteroligt. Symbiosen mellan förening och skolan gör att man får koll på eleverna på ett annat sätt än om de hade gått i en vanlig skola, säger Johansson.
Djurgården satsade mycket på Carlos Garcia och såg honom som ett framtidsnamn. Det var därför inte självklart att lämna tryggheten i Sverige för Carlos.
– Det var inget lätt val. Men jag får en av de bästa spelarutbildningar som finns och jag känner att jag kommer att bli en bättre fotbollsspelare här jämfört med om jag hade stannat kvar i Sverige. Och sedan är det ju inte så många som får chansen att spela för Juventus heller, säger han.

Carlos Garcia anser att han utvecklats mycket av den individanpassade träningen som finns både på skolan och i Djurgården. Martin Sundgren från Svenska Fotbollsakademin är individuell tränare i Dif och jobbar både med herr- och juniorlaget. Han anser att juniorerna ofta har vad som krävs fysiskt och tekniskt, men att de behöver lära sig hur de använder sina kunskaper för lagets bästa.
– De unga spelarna tror att de måste göra allt så fort när de kommer upp på en högre nivå. De tror kropparna måste jobba mycket snabbare, när det egentligen är huvudet som måste göra det. Därför tränar vi mycket i mindre grupper och utsätter dem för spelsituationer de måste lösa.
Martin Sundgren tror att att ständiga krav på resultat kan vara hämmande.
– Vi vill ge spelarna en rofylld miljö där de inte alltid behöver prestera på topp. Om man hela tiden tänker på resultatet missar man viktiga delar. 
Johan Fyrk